Hade med mig Ruth då jag skulle få påfyllning idag.

För att visa att sprutor inte är farligt och för att ge mamma en chans att ta det lugnt.

5e sprutan blir i slutet av februari.

Så det kanske är dags för en uppdatering.

Den 15e oktober hade jag möte med min hormonläkare. Då passade jag på att berätta dör honom att jag i 2-3 veckor hade känt mig bland annat orklös, nere osv. Att det kändes som att min testonivå var låg.

Dessutom fick jag tillbaka min mens den 15e. Läkarn sa att det lät som nina nivåer var låga så jag fick ta min tredje spruta den dagen, egentligen var det inbokat den 27e (12 dagar efter den 15e).

Från och med nu kommer jag ta sprutorna med 10 veckors mellanrum istället för 12. Men nästa gång blir 9 veckor mellan sprutorna, eftersom när det är 10 veckor mellan så är det julafton, och det funkar ju inte alls.

Jag personligen skulle föredra om jag kunde ta dom med 8-9 veckors mellanrum eftetsom att jag redan efter 8 veckor började känna mig nere osv.

Men ska mäta hormonnivåerna inför nästa spruta så får se vad dom säger, och ska ta och samtala med hormonläkarn då om att kanske ta med 9 veckors mellanrum istället. För det känns rätt drygt om jag ska få tillbaka mensen efter 10 veckor bara för jag har låg testonivå. Aja, hoppas det löser sig.

Så lite uppdatering, ha det bra!

Kollade igenom mina gamla dokumentfiler och hittade en hel del saker jag skrivit, även saker jag skrivit ner från gamla anteckningsblock.
Tänkte dela med mig av några a dem, delvis för att själ minnas, och för att det är saker så långt som tillbaka till 2006.
Redan då jag var 13 skrev jag i mina anteckningsblock/dagböcker om hur jag tyckte jag var 'fel'
Så detta är alltså lite transrelaterat. Men även att se hur långt jag tagit mig i livet. Ni får inte läsa de mörkaste och mest intima texterna.
Men här är några iaf.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 6 Juli 2006 -
"jag är fel, för fel.. bara felfelfel för tankarna jag har i min hjärna.. för vad jag längtar efter."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 10 Augusti 2006 -

"jag är missbildad, det måste vara så. jag är äcklig, jag är fel och jag hör inte hemma här.
jag är från en annan planet.. jag är psykiskt sjuk.. jag kan inte säga att jag är adopterad för jag är för lik mamma.. jag är inte som dom andra, jag är inte som tjejerna, och jag kan inte höra till killarna. Hur jag tänker är fel.. Allt är fel. Jag är inte jag, jag är besatt.
Om jag bara föddes så jag kunde få utan tröja, om jag bara föddes som kille skulle de va lättare. Är äckligt av mig att tänka så, jag är missbildad, fel, störd, ful, tjock, äcklig.
Att önska att jag var som mina bröder är fel. Jag är tjej och jag är en äcklig tjej, fast jag är inte det riktigt. jag hör inte hemma här"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- April 2008 -

"Jag skriker från djupet av mina lungor, Jag gråter tills ögonen blöder.
Armarna är ärrade och ögonen är röda av gråt.
Mitt huvud är fyllt av ingenting alls, tomma ord som väntar på att bli sagda.
Jag är en vålnad som talar med tomma ord, ord som ingen hör."

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 29 Juni 2008 -

"Mina naglar river hål i min hud, Ögonen svider av tårarna.
Jag fortsätter skrika från djupet av mina lungor.
Varför hör du inte? Du är ju precis här!"

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

- 21 September 2010-

"Jag vill nästan dela med mig, vill skriva och låta andra läsa.
Men jag tror jag är för reaktionen, rädd för att dela med mig.
Rädd för att ni ska förstå, eller låtsas förstå.
Jag är inte rädd att ni ska förstå, skulle vara skönt om ni gjorde det.
Jag är rädd att ni låtsas att ni förstår, att ni säger att ni förstår, säger att ni finns där men inte gör det egentligen.
Det vill jag inte, jag vill inte ha ett spel, jag vill ha ärliga människor.
Jag vill ha en människa som säger till mig när jag gör rätt eller fel, som säger var gränsen går.
Jag vill ha en människa som säger sanningen, som inte låtsas förstå fasten hon/han inte gör det.
Säg inte något som du inte menar, du kommer ingen vart med det..

Säger jag, säger den som ljög för sin farmor, för sin pappa... för så många andra.
Rädd för vad dom ska tycka, rädd för hur dom ska reagera.
Säg inte att du förstår, det gör du inte, alla är olika.
Du kanske nästan förstår, eller vill förstå, men förstå helt, det kan du inte.
Jag önskar du förstod helt, önskar jag kunde tala med någon som hade exakt problem som jag har.
Men som jag sa, alla är olika, så ingen har exakt samma problem som jag.

Nu kommer det som låter dumt, jag vill sluta låtsas, för låtsas det gör jag också.
Jag låtsas i olika saker, men jag vill sluta spela en roll för min pappa och min släkt.
Jag vill visa vem jag egentligen är, men jag vet att när jag väl står där, på väg att avslöja vem jag är, så fegar jag ur.
Det borde faktiskt vara lättare än vad det känns som att det är, för jag vet att dom älskar mig, det skulle chockera dom rejält ett tag, kanske länge eller kanske bara en kort stund.
Men dom skulle kanske inte lämna mig, dom älskar mig, jag har funnits i deras liv i snart arton år, dom kan inte bara lämna mig.
Trots det fegar jag ur, springer och gömmer mig och som ett litet barn.
Jag ska stå upp för mig själv snart, det kommer en tid för det också, bara inte just nu.

Jag låtsas i en annan sak också, jag ler och skrattar för ofta, eller nej, oftare än vad mitt hjärta gör.
Jag gör det för att inte göra min omgivning besviken, för jag vet hur dom skulle känna om jag aldrig log.
Det skulle inte vara rätt mot dom, så jag låtsas för deras skull, är det egoistiskt?
Nej, det tycker jag inte, det är nästan rätt, för att inte såra dom."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 9 Januari 2011 -

"Allt är bara en vacker lögn.
Allt är bara ett spel som alla vill att jag ska spela.
Jag försöker att inte göra någon skada.
Jag ljög när jag sa att jag var glad.
Jag är förlorad, jag har inget spår och inget namn.
Snälla låt mig gå.
Det är precis som en cigarett.
Alla ljuger, det finns många olika sorters lögner.
Svarta, vita, och många sorters gråa.
Jag vet inte om det jag säger när jag säger att det är bra, är svarta, gråa eller vita lögner.

som jag jag trodde på dig.
som om du trodde på något?
minns du hur det var förut?
minns du när vi var små?
livet känns avlägset nu.
en gång levde jag, nu är den tiden slut.
jag ville, jag ville inte.
jag är rädd.
det är förvånandsvärt hur allt blir.
jag vill slåss mot tiden.
han tog mitt hopp.
och han tänker inte ge tillbaka det.
han är mitt kött och blod.
hon tog mig med storm.
mina fingrar trevar efter något jag inte längre kan få.
det var så bra dom där åren.
Nu är det över.
för allt tar slut och jag är inte vad jag vill.
rädslan för människor är tillbaka.
jag vågar inte gå ut.
jag finns till mer än vad jag vet.
livet har gett mig mycket.
min uppväxt har format mig.
ni vet inte vad jag har gått igenom.
jag vet inte vad jag kommer gå igenom.
jag är äldre än min ålder säger att jag ska vara.
jag är inte så gammal som min ålder säger att jag ska vara.
ni ser mig på fel vis.
jag vågar inte berätta hur ni ska se mig.
om jag säger något spottar ni mig i ansiktet.
ryggen vänder ni mot mig.
människorna i världen spelar ett spel.
de har en roll.
jag vill inte vara en del av det spelet.
jag vill skrika ut att dom gör det fel.
jag gör det fel.
som jag jag trodde på dig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 15 Januari 2011 -

Jag är inte den ni vill att jag ska vara, jag beter mig inte som ni vill att jag ska göra.
Jag är inte den som passar in.
Jag är inte den flickan ni önskar jag var.
En av de största drömmarna jag har haft hela mitt liv är att kunna få ta av min tröjan på sommaren utan att folk tittar.
Så jag är inte vad ni förväntar er.

Jag önskar att jag kunde få äta utan att vilja spy.
Jag önskar att jag kunde få sova lätt och rätt.
Jag önskar att jag vågade gå ut utan ångest.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Som svar på din fråga.

Känns väl som de flesta transpersoner lägger upp såna här bilder så varför inte jag med.

Till vänster är det jag när jag var 11, innan jag började färga håret, kortet är taget utan för lokalen då det var grillkväll på gården
Den till höger är dagen för ett tag sedan, utanför dörren när jag röker, 20 år gammal.

Det är fantastiskt vad 9 år gör.
Nu lever jag som man, jag har lagligt bytt namn, jag har snart nytt leg och nytt bankkort.
Om några månader börjar jag på testosteron, och om ett år har jag förhoppningsvis genomgått mastektomi.
Jag är äntligen mig själv, jag är starkare än någonsin.

Så till alla som kämpar med homosexualitet, transexualitet, bisexualitet, ångest, socialfobi, föräldrar som dricker, alla som kämpar med något och tror att det inte kommer bli bättre.
Jag lovar er, det blir bättre.
Även om jag inte mår bra, så mår jag bättre.
Går på regelbundna möten på psyket, äter mediciner, och kämpar varje dag.
Men det är bättre och det kommer bli ännu bättre sen.

Så alla ni som är yngre än mig, alla ni som är äldre än mig.
Alla ni som kämpar, alla ni som försöker.
fortsätt med det, för det ni gör är bara rätt som det är.
Ni är bra för den person ni är, spelar ingen roll vad för sexuell läggning, könsidentitet osv ni har.

Det BLIR bättre, jag lovar er!

Mvh
Lukas Alexander Josef Jäde Lindberg.

 Åkte till sjukhuset för att prata om min adhd-medicin, sedan åkte jag till stan och gick till polisstationen och fixade nytt id-kort.
Tyvärr kommer det stå "Lukas ALEXANDER Josef L****" Anledningen till att jag inte skrev sista namnet är för jag vill itne dela med mig av det.
Jag trodde att jag skulle slippa ha med det namnet, men tyvärr så hamnar det med också. Och det kommer tyvärr stå kvinna också, men ÄH måste byta leg om en månad ändå.
Efter jag fixade nytt id-kort gick jag vidare mot banken för att fixa nytt bankkort med det nya namnet på, på detta kommer det iaf stå bara Alexander! 
Efter jag gjort detta gick jag mot bussen, och hann kliva på bussen innan Maja smsade att hon va påväg till stan.
Men jag hann kliva av och satt och väntade i 25 minuter på att hon skulle komma så vi kunde åka hem tillsammans.
När vi var hemma chillade vi lite, sedan efter ca en timme tog vi en promenad till konsum sen till västra ersboda och kollade på skäggagam ungar.
Jag ska nämligen köpa en skäggagam, har bokat en unge nu (betalat 150 kr för en) och om två månader får jag betala resten och hämta den lilla.
Har bestämt att h*n ska heta Clifford, vare sig det är en pojke eller en flicka, Maja gav mig det fina namntipset!
Dom som bodde där erbjöd sig att ge Tiddley en chans och därför bestämde jag att dom fick henne.
Fungerar det inte antar jag att dom avlivar henne, men jag är glad att hon hamna hos några bra människor!
När vi kom hem så svettades jag sönder så jag blötte ner mitt hår och bytte tröja.
Sen åt vi grillmiddag ute på gräsmattan och när jag rökte efter maten satt Maja och ritade på marken med gatukritor.
Efter det gick vi in och nu ligger Simon och Maja i min säng och spelar och chillar.
Jag sitter vid datorn helt utan tröja och kyler ner mig, det känns asskönt!!! Har stora plåster på bröstvårtorna så jag kan faktiskt sitta såhär!!

Ah well, här kommer det bilder från idag.

Imorgon ska jag på möte om min adhdmedicin.
Sedan ska jag till polisen och skaffa nytt leg.. lite nervös...
för alltså....... har inte direkt någon namnteckning..
det är väl det svåra med namnbytet, har inte längre någon namnteckning!!
hur gör man?!

först och främst.
Nu står det Alexander på apoteket, skola24, banken osv.
Med andra ord så måste jag nu skaffa nytt leg! men det gör jag så fort jag får pengar.

För det andra.
Min sockontakt mailade idag och sa att jag skulle försöka hitta lägenhet själv så ska dom hjälpa till ekonomiskt.
Jag förstod inte riktigt vad hon menade eller hur saker blir, men jag har iaf skrivit upp mig som intresserad på 9 lägenheter.
2 st är på Mariehem, 1 på tomtebo, 2 på haga och 4 st i stan. Får jag någon av dem flyttar jag i sommaren.
Och då måste jag ju skaffa möbler osv......

För det tredje.
Träningen har inte gått superbra sista veckan(typ) eftersom att jag har verkligen inte känt mig motiverad till att göra något alls.
Men jag har varit ute och gått varje dag, och försöker äta mindre, så på senaste tre veckorna har jag förlorat ca 2 kilo mer elelr mindre.
Det är inte mycket och jag vet inte om jag går upp dom minst lika fort, men det är iaf något!

Idag är en otroligt bra dag!

Varit på första mötet med könsutredaren och fått veta att inom ett år har jag börjat på testosteron och möjligen även opererat mig.
När jag kommer hem så loggar jag in på skatteverkets hemsida för jag tänkte se hur det går med namnändringen, trots att jag inte fått något brev.
När jag loggar in ser jag detta! Kan knappt fatta att jag lagligt heter Alexander nu!

Det var ett tag sedan jag skrev något om hur det går med utredning osv.
Well, om fyra dagar har jag mitt första möte med könsutredaren!
Jag är lite nervös men det går nog bara bra, jag kan ju trots allt bara vara mig själv.
Dessutom har jag skickat in ansökan till skatteverket om namnbyte.
Det är så att man kan ansöka gratis på skatteverket men då måste man behålla ett av sina förnamn.
Om man ansöker via patent och registreringsverket och betalar 1000 kr kan man helt byta alla namn.
Men jag har tyvärr inte dom pengarna.
Nu är det dock så att eftersom att mamma la till Jäde i mitt efternamn när jag var 11-12
så kan det finnas en chans att dom nekar mitt namnbyte.
Jag hoppas verkligen att dom godkänner det! kommer skrika av lycka om dom godkänner det!

När jag har råd till att byta namn så alla namn byts lagligt på alla papper osv kommer mitt namn vara Lukas Alexander Josef.

Har väntat i flera månader på detta brev och det är äntligen här!

Två dagar sen så är min binder äntligen här!
När jag såg den och höll den i mina händer trodde jag aaldrig att den skulle trycka ihop något.
När jag tog på mig den trodde jag att det inte fanns en chans att jag skulle kunna andas för det var så tajt över rumpan.
Och väldigt svårt att få in armarna!
Men när jag väl fått på mig den så känns det å sjukt bra!
Jag kan andas, den är inte tajt, den trycker undan bröst, mage, och sidorna så jag får manligare kropp.
Ett plus är väl att jag blev typ en storlek mindre på tröjorna också ;)
Och jag märker inte en att jag har på mig den! har haft den på mig den i typ två timmar och jag älskar den!