♡
Sirius ♡
Ensamstående man.
När jag får motgångar försöker jag hitta något som värmer mitt hjärta och gör saker lite bättre.
Det är för det mesta äckligt svårt.
Oftast slutar det med att jag stänger av mig och är sur i några timmar innan jag lyckas bryta det.
Idag är en sån dag då jag har varit sur nästan hela tiden. Är lite sur på hur psykiatrin behandlar sina patienters ärenden ibland. Så jag var sur från att jag vaknade fram tills för en timme sedan då jag hittade en bild som jag tog igår.
Det är så att jag fick hem papper från soc som jag skulle läsa igenom angående mitt ärende hos dom.
Jag läste igenom och det stod han osv överallt. Nu är det visserligen en seger bara det, men jag har läst han i mina journaler från och till sedan jag var 16 och till 100% i 2 år.
Men jag fastnade för en kolumn.
Det stod nämligen "Familjeförhållanden" och under detta stod det "Ensamstående man"
Mitt hjärta stannade och på samma gång slog det så hårt och snabbt att jag trodde det skulle flyga ut ur min bröstkorg.
Det står att jag är en man, trots att det inte juridiskt är ändrat.
Det är såna "små" saker som gör att jag faktiskt kan klara det här, som gör att jag verkligen VILL kämpa och verkligen tror på framtiden.
November. 02:44. 8 dagar utan binder.
Jag publicerar detta bara för att kunna titta tillbaka på detta om några månader.
I can be feeling so good about myself, feeling great and in just half a second, i can be completely shattered in to a billion pieces.
Torn apart by something small, so stupid, so insignificant.
And i make myself feel like its my own fault, like im responsible for all my pain.
I dont know how to get rid of the pain.
Its a throbbing thorn in my heart, and i cant contain it anymore.
Some things can numb the pain, but only for a little while. In the end it comes back.
Stabbing me, pulling me to the ground.
I used to be able to get up again, there was a time when i could control it.
But this time its overwhelming.