Okej, lite mer bilder.
För en månad sedan tog jag några bilder av Alma en morgon.
Det tog mig en månad att faktiskt förs över bilderna till datorn, bråka med datorn och redigera 4 av 20 bilder.
Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar de svartvita bättre eller de i färg. Så jag delar med mig av båda varianterna.
Lite bilder
Tänkte skriva lite om min hysterectomi och ooforektomi sen när jag har lite mer tid.
Ska göra saker nu så laddar bara upp lite bilder.
Trollet ♡
Alma, i need you to know that all that i am loves everything that you are.
You give me strength, you make me smile, you give me unconditional love and you make me calm.
I love it when i wake up and you have crawled closer and are lying right next to my chest. I love your crazy playful mood. I love teaching you thing while you at the same time teach me stuff. I love it when you are proud pf yourself. I love how you understand my bodylanguage so well that i dont even need to speak. I even love all your annoying little things you do sometimes.
I listen to your breathing when you are sleeping and it calms me down it gives me a feeling of home. Sometimes i just watch you, just admire you. The night at the hospital when i couldnt have you next to me in the bed was torture. Coming home and you somehow understandin i was in pain and beong careful not to hurt me while being ao happy you didnt know what to do with yourself, it made me tear up.
I love your smell, even if you dont really smell like a dog. And i even love your morningbreath.
I love your warmth and i love your kisses.
There is no way i could ever show my love for you, no way to express my gratitude for all the things you do for me by just being you.
You are a bit weird, but so am i. We sort of fit together, like two puzzle pieces.
I love you more than words could ever describe. ♡
Alma ♡
Älskade underbara, korkade, tokiga, knäppa, galna, smarta, irriterande, kloka, kärleksfulla, busiga hund.
Du som betyder så mycket för mig att det gör ont att titta på dig ibland.
Du som gör mig helt galen när du trottsar och vägrar lyssna.
Du som gör mig stoltast i världen när du öppnar dig eller lär dig nya saker.
Du som gör mig less när du alltid ska följa efter mig.
Du som gör mig glad när jag kommer hem.
Du som älskar mig ovillkorligt.
Dig som jag älskar mer än vad ord kan förklara.
Du ligger nu tryckt intill mig och andas lugnt. Här ligger jag och håller om dig. Jag känner din värme och lyssnar till dina andetag. Det lugnar mig. Här ligger jag med svullna rödgråtna ögon. Illamående och yr.
Här ligger jag och försöker kämpa igenom smärtan inuti mig. Smärtan i den nedre delen av magen.
Såhär har vi legat i två timmar. Enda gången vi rörde på oss var när tvingades spy av smärta. Nu har det gått en timme sen dess.
Du ligger kvar, du lugnar mig. Du tillåter inte ångesten växa. Bara av att du ligger här intill mig andas jag lugnare och slåss mot smärtan.
Tack. Tack för att du finns. Tack för att du är min. Tack för att du älskar mig. Tack för att du tröstar mig. Tack för att jag får älska dig. ♡
Du som gör mig helt galen när du trottsar och vägrar lyssna.
Du som gör mig stoltast i världen när du öppnar dig eller lär dig nya saker.
Du som gör mig less när du alltid ska följa efter mig.
Du som gör mig glad när jag kommer hem.
Du som älskar mig ovillkorligt.
Dig som jag älskar mer än vad ord kan förklara.
Du ligger nu tryckt intill mig och andas lugnt. Här ligger jag och håller om dig. Jag känner din värme och lyssnar till dina andetag. Det lugnar mig. Här ligger jag med svullna rödgråtna ögon. Illamående och yr.
Här ligger jag och försöker kämpa igenom smärtan inuti mig. Smärtan i den nedre delen av magen.
Såhär har vi legat i två timmar. Enda gången vi rörde på oss var när tvingades spy av smärta. Nu har det gått en timme sen dess.
Du ligger kvar, du lugnar mig. Du tillåter inte ångesten växa. Bara av att du ligger här intill mig andas jag lugnare och slåss mot smärtan.
Tack. Tack för att du finns. Tack för att du är min. Tack för att du älskar mig. Tack för att du tröstar mig. Tack för att jag får älska dig. ♡
En del bilder i ingen som helst ordning.
Har inte bloggat på evigheter.
Eeh.. hej.. Ja eh ja?
Uppdatering om livet?
Jag har snart gått 1 år och 5 månader på testo, jag har gått ner lite över 40 kilo. Jag kommer att få göra både hysterektomi och mastektomi innan sommarn. Sirius har flyttar till en jag känner pga jag insett att jag är allergisk mot katter. Sen snart två månader tillbaka så bor det en liten hund med mig vid namn Alma som är en hårig kinesisk nakenhund(nej inte powderpuff) och hon är 6 år gammal..
Jag är fortfarande sjukskriven fram tills efter mina operationer. Jag försöker lära mig Koreanska. Jag har börjat skriva igen.
Eh.. ja jag vet inte riktigt vad som faktiskt händee i livet eller har hänt.
Jag har inte internet hemma utan bara i telefonen och är därför främst aktiv på instagram och facebook.
Lägger upp en bild före T och hur jag ser ut nu.
22
2 timmar och 47 minuter kvar.
Vill inte fylla år....
Några bilder.
En del av mina spidermansaker.
Arya.
Gammal bild på Ziita.
Bild från five igår kväll.
Sam och Emilia.
Mamma, Ruth, Marlene, Aaron och Jarone ikväll då Mariette gick vidare till finalen i sthlm.
Jag och Ruth.
Gillar inte mitt hår.
Tog ut dreadsen på grund av att de satt riktigt dåligt där de var ihopvirkade med mitt hår som växer på skallen.
Ska låta håret växa i några månader och sedan sätta tillbaka dreadsen.
Så, jag hatar mitt hår.
Rättsliga rådet.
Idag då jag vaknade hade jag fått ett stort brev ifrån Socialstyrelsen.
Det såg inte riktigt ut som det brukar göra då jag får brev från soc, men nyvaken som jag var så tänkte jag inte mycket på det.
Öppnade brevet och får läsa om flera gånger för jag förstår verkligen inte vad det står.
Frågar min kompis som inte heller vet, tipsar om att maila handläggaren.
Smsar en annan kompis och han svarar det både jag och min andra kompis hade gissat på.
Min ansökan om personnummer och diverse operationer har mottagits hos rättsliga rådet.
Mer än så står det inte riktigt, förutom handläggarens namn, mail och ett diarienummer.
Kan ju även tala om för de som inte vet att då du ansöker om att ändra det juridiska könet passar du samtidigt på att ansöka om alla diverse operationer även om du inte vet om du vill osv.
Det gör det enklare att få godkännande på alla operationer på en gång utifall du nu i framtiden skulle bestämma dig för att du vill ha operationerna.
Ja så vad händer nu?
Nu är det bara att vänta återigen. Googlade lite för att få reda på hur lång väntetiden är.
Hittade inte mycket alls, bara en blogg där det stod att väntetiden är 3-6 månader.
Även om jag inte riktigt vill göra alla operationer pga hur resultaten i sverige så vill jag ändå ta ut det som finns inuti kroppen. När de där siffrorna är ändrade, när ansökan är godkänd börjar väntetiden till hysto. Jag längtar så mycket efter att få börja den väntetiden och att sen äntligen få den operationen.
Jag är rädd, rädd att dom kommer neka mig. Rädd att jag ska behöva överklaga beslutet. Rädd att det ska ta ytterligare några år innan dom där siffrorna är ändrade. Rädd för att att få leva flera år till med de där grejerna i min kropp som jag önskar bara kunde försvinna. Rädd att vara fast såhär i så många år till.
Rädd för att jag känner att jag inte kan leva fullt ut förän jag har fått göra två operationer och att det på alla papper står att jag är en man.
Jag borde inte tänka så mycket kanske..
Ah well.. Hare bra tills vidare!
Oh yeah
Dreadsen är tillbaka.
Dom sitter lite sisådär på vissa ställen.
Antar att håret fortfarande var lite för kort.
Nyaste tillskotten
Den under är gjort den 27e och den övre är gjord den 28e.
Jadu..
Okej så.. Jag har sällan kunnat göra armhävningar om jag inte står på knä, min rygg kollapsar och jag kan inte gå dagen efter.
Jag fick för mig att testa på knä först, bara för att testa. Men även för att månaden innan jag började på T så klarade jag inte det alls, det fungerade knappt ens på knä.
Så jag testade på knä och det gick helt utan problem, även om jag inte gjorde många. Så testade på tå, och hör och häpna, till och med det klarade jag utan problem!
Jag har ju märkt att jag har blivit starkare och att mina muskler har blivit större trotts att jag faktiskt bara legat i soffan eller sängen i 6 månader.
Nu senaste veckan har jag faktiskt tagit och lyft mina hantlar typ varannan dag.
Är lite intressant att musklerna ändras till det bättre även om jag inte gör något alls. Undra hur det skulle bli om jag faktiskt tränade och så..
Välkommen till mitt vardagsrum.
Två panoramabilder på mitt vardagsrum.
Jag vet inte, kanske är jag annorlunda.
Om ca 8.5 timmar har jag ett möte, efter mötet ska jag hem till mamma och vakta min lillasyster.
Har inte träffat min skrutt sen den 1a januari. Så en vecka sen typ.
Jag spenderade två veckor vid jul hemma hos mamma, och var där hela tiden, var med Ruth hela tiden. Vi var på stan, vi handlade, lekte, såg film, dansade, sjöng, ritade, spelade, bakade, pysslade, jag nattade henne, vaknade bredvid henne två gånger.
Det känns alltid så konstigt när jag inte är med henne efter att jag spenderat flera dagar med henne.
Jag kanske är en konstig 21åring som är så fäst van vid att vara med min 6åriga lillasyster att det känns konstigt när jag inte träffat henne på ungefär en vecka?
Jag saknar min andra syster också, och önskar verkligen jag hade råd att åka och hälsa på hos pappa, Eva och Celina.
Ah well. Ska se till att försöka somna nu så jag tar mig upp till mötet.
Delar med mig av en bild som är nästan 5 år och 7 månader gammal.
Sjuk och uttråkad.
Precis kommit tillbaka från att ha gått med soporna sen gått den korta biten till ica.
Snurresprätt fick sig lite blötmat eller vad de nu heter, han blev glad och nöjd.
Själv sitter jag och hostar, nyser, svettas, snörvlar och har ont. Tror dock att min feber börjar gå ner. Men har legat i feber sen i fredags kanske.. Har så sjukt ont i ryggen efter allt hostande. Längtar efter att bli frisk!
Ska se slutet av scooby doo och sen göra nåt att äta.
Tills vidare bjuder jag på några bilder.
Hare bra tills vidare!
God Jul!
Det kanske blir en vit jul ändå.
Lite mobilbilder
4e påfyllningen.
Hade med mig Ruth då jag skulle få påfyllning idag.
För att visa att sprutor inte är farligt och för att ge mamma en chans att ta det lugnt.
5e sprutan blir i slutet av februari.
Mitt monster
❤
♡
Sirius ♡
Ensamstående man.
När jag får motgångar försöker jag hitta något som värmer mitt hjärta och gör saker lite bättre.
Det är för det mesta äckligt svårt.
Oftast slutar det med att jag stänger av mig och är sur i några timmar innan jag lyckas bryta det.
Idag är en sån dag då jag har varit sur nästan hela tiden. Är lite sur på hur psykiatrin behandlar sina patienters ärenden ibland. Så jag var sur från att jag vaknade fram tills för en timme sedan då jag hittade en bild som jag tog igår.
Det är så att jag fick hem papper från soc som jag skulle läsa igenom angående mitt ärende hos dom.
Jag läste igenom och det stod han osv överallt. Nu är det visserligen en seger bara det, men jag har läst han i mina journaler från och till sedan jag var 16 och till 100% i 2 år.
Men jag fastnade för en kolumn.
Det stod nämligen "Familjeförhållanden" och under detta stod det "Ensamstående man"
Mitt hjärta stannade och på samma gång slog det så hårt och snabbt att jag trodde det skulle flyga ut ur min bröstkorg.
Det står att jag är en man, trots att det inte juridiskt är ändrat.
Det är såna "små" saker som gör att jag faktiskt kan klara det här, som gör att jag verkligen VILL kämpa och verkligen tror på framtiden.
November. 02:44. 8 dagar utan binder.
Jag publicerar detta bara för att kunna titta tillbaka på detta om några månader.
I can be feeling so good about myself, feeling great and in just half a second, i can be completely shattered in to a billion pieces.
Torn apart by something small, so stupid, so insignificant.
And i make myself feel like its my own fault, like im responsible for all my pain.
I dont know how to get rid of the pain.
Its a throbbing thorn in my heart, and i cant contain it anymore.
Some things can numb the pain, but only for a little while. In the end it comes back.
Stabbing me, pulling me to the ground.
I used to be able to get up again, there was a time when i could control it.
But this time its overwhelming.
Pappas hjärta ❤
TJA!
Jag har varit sjuk sen i lördags typ? Tack och lov är jag fri från feber nu, men snuvar och hostar så jag tror jag ska kräkas eller hosta upp lungorna.
Lever på astmamedicin och nässpray. Verkligen hatar min astma.
Just nu är jag på bussen mot lassa för att byta till bussen hem till mig.
Ska bara hem för att fixa med ödlorna, kolla posten och hämta saker. Har absolut ingen lust att vara ensam. Och idag är sista dagen mitt busskort funkar. Så är hellre hos min mamma i stan.
Dessutom mår Sirius superbra hos mamma, han stortrivs med att ha kattkompisar att vara med.
Så vi stannar kvar till tisdag kanske. Sen åker vi tillbaka vid helgen, för att vara barnvakt och gå på fest typ. Eller ja, Snurre sprätt ska ju inte på fest ;)
Ah well, talk to you later.
Snack om mina nebidokurer!
Så det kanske är dags för en uppdatering.
Den 15e oktober hade jag möte med min hormonläkare. Då passade jag på att berätta dör honom att jag i 2-3 veckor hade känt mig bland annat orklös, nere osv. Att det kändes som att min testonivå var låg.
Dessutom fick jag tillbaka min mens den 15e. Läkarn sa att det lät som nina nivåer var låga så jag fick ta min tredje spruta den dagen, egentligen var det inbokat den 27e (12 dagar efter den 15e).
Från och med nu kommer jag ta sprutorna med 10 veckors mellanrum istället för 12. Men nästa gång blir 9 veckor mellan sprutorna, eftersom när det är 10 veckor mellan så är det julafton, och det funkar ju inte alls.
Jag personligen skulle föredra om jag kunde ta dom med 8-9 veckors mellanrum eftetsom att jag redan efter 8 veckor började känna mig nere osv.
Men ska mäta hormonnivåerna inför nästa spruta så får se vad dom säger, och ska ta och samtala med hormonläkarn då om att kanske ta med 9 veckors mellanrum istället. För det känns rätt drygt om jag ska få tillbaka mensen efter 10 veckor bara för jag har låg testonivå. Aja, hoppas det löser sig.
Så lite uppdatering, ha det bra!
The land of stories: The wishing spell.
Igår skrev jag ett långt inlägg men hela fucking inlägget försvann.
Men för att sammanfatta kort så skrev jag om böcker jag vill läsa men inte har råd eller möjlighet. Så istället testar jag ljudbok.
Boken jag lyssnar på nu är en av de böcker som Chris Colfer har skrivit.
Det är den första i en serie av böcker.
Det som gör det så kul att lyssna på denna bok är för att det är Chris själv som läser upp den, och han är en fantastisk berättare.
Ska börja lyssna kapitel 9, och hittils älskar jag den.
Det som är bra med ljusbok är att jag kan lyssna på boken på bussen och blir inte åksjuk som jag skulle bli om jag hade läst en bok på bussen.
Nu tänker jag inte skriva mer utifall att detta inlägg också försvinner.
Sirius
Gokisse
Jag behöver nog hjälp.
Pride 2014
