Kollade igenom mina gamla dokumentfiler och hittade en hel del saker jag skrivit, även saker jag skrivit ner från gamla anteckningsblock.
Tänkte dela med mig av några a dem, delvis för att själ minnas, och för att det är saker så långt som tillbaka till 2006.
Redan då jag var 13 skrev jag i mina anteckningsblock/dagböcker om hur jag tyckte jag var 'fel'
Så detta är alltså lite transrelaterat. Men även att se hur långt jag tagit mig i livet. Ni får inte läsa de mörkaste och mest intima texterna.
Men här är några iaf.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 6 Juli 2006 -
"jag är fel, för fel.. bara felfelfel för tankarna jag har i min hjärna.. för vad jag längtar efter."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 10 Augusti 2006 -

"jag är missbildad, det måste vara så. jag är äcklig, jag är fel och jag hör inte hemma här.
jag är från en annan planet.. jag är psykiskt sjuk.. jag kan inte säga att jag är adopterad för jag är för lik mamma.. jag är inte som dom andra, jag är inte som tjejerna, och jag kan inte höra till killarna. Hur jag tänker är fel.. Allt är fel. Jag är inte jag, jag är besatt.
Om jag bara föddes så jag kunde få utan tröja, om jag bara föddes som kille skulle de va lättare. Är äckligt av mig att tänka så, jag är missbildad, fel, störd, ful, tjock, äcklig.
Att önska att jag var som mina bröder är fel. Jag är tjej och jag är en äcklig tjej, fast jag är inte det riktigt. jag hör inte hemma här"

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- April 2008 -

"Jag skriker från djupet av mina lungor, Jag gråter tills ögonen blöder.
Armarna är ärrade och ögonen är röda av gråt.
Mitt huvud är fyllt av ingenting alls, tomma ord som väntar på att bli sagda.
Jag är en vålnad som talar med tomma ord, ord som ingen hör."

 ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 29 Juni 2008 -

"Mina naglar river hål i min hud, Ögonen svider av tårarna.
Jag fortsätter skrika från djupet av mina lungor.
Varför hör du inte? Du är ju precis här!"

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------- 

- 21 September 2010-

"Jag vill nästan dela med mig, vill skriva och låta andra läsa.
Men jag tror jag är för reaktionen, rädd för att dela med mig.
Rädd för att ni ska förstå, eller låtsas förstå.
Jag är inte rädd att ni ska förstå, skulle vara skönt om ni gjorde det.
Jag är rädd att ni låtsas att ni förstår, att ni säger att ni förstår, säger att ni finns där men inte gör det egentligen.
Det vill jag inte, jag vill inte ha ett spel, jag vill ha ärliga människor.
Jag vill ha en människa som säger till mig när jag gör rätt eller fel, som säger var gränsen går.
Jag vill ha en människa som säger sanningen, som inte låtsas förstå fasten hon/han inte gör det.
Säg inte något som du inte menar, du kommer ingen vart med det..

Säger jag, säger den som ljög för sin farmor, för sin pappa... för så många andra.
Rädd för vad dom ska tycka, rädd för hur dom ska reagera.
Säg inte att du förstår, det gör du inte, alla är olika.
Du kanske nästan förstår, eller vill förstå, men förstå helt, det kan du inte.
Jag önskar du förstod helt, önskar jag kunde tala med någon som hade exakt problem som jag har.
Men som jag sa, alla är olika, så ingen har exakt samma problem som jag.

Nu kommer det som låter dumt, jag vill sluta låtsas, för låtsas det gör jag också.
Jag låtsas i olika saker, men jag vill sluta spela en roll för min pappa och min släkt.
Jag vill visa vem jag egentligen är, men jag vet att när jag väl står där, på väg att avslöja vem jag är, så fegar jag ur.
Det borde faktiskt vara lättare än vad det känns som att det är, för jag vet att dom älskar mig, det skulle chockera dom rejält ett tag, kanske länge eller kanske bara en kort stund.
Men dom skulle kanske inte lämna mig, dom älskar mig, jag har funnits i deras liv i snart arton år, dom kan inte bara lämna mig.
Trots det fegar jag ur, springer och gömmer mig och som ett litet barn.
Jag ska stå upp för mig själv snart, det kommer en tid för det också, bara inte just nu.

Jag låtsas i en annan sak också, jag ler och skrattar för ofta, eller nej, oftare än vad mitt hjärta gör.
Jag gör det för att inte göra min omgivning besviken, för jag vet hur dom skulle känna om jag aldrig log.
Det skulle inte vara rätt mot dom, så jag låtsas för deras skull, är det egoistiskt?
Nej, det tycker jag inte, det är nästan rätt, för att inte såra dom."

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 9 Januari 2011 -

"Allt är bara en vacker lögn.
Allt är bara ett spel som alla vill att jag ska spela.
Jag försöker att inte göra någon skada.
Jag ljög när jag sa att jag var glad.
Jag är förlorad, jag har inget spår och inget namn.
Snälla låt mig gå.
Det är precis som en cigarett.
Alla ljuger, det finns många olika sorters lögner.
Svarta, vita, och många sorters gråa.
Jag vet inte om det jag säger när jag säger att det är bra, är svarta, gråa eller vita lögner.

som jag jag trodde på dig.
som om du trodde på något?
minns du hur det var förut?
minns du när vi var små?
livet känns avlägset nu.
en gång levde jag, nu är den tiden slut.
jag ville, jag ville inte.
jag är rädd.
det är förvånandsvärt hur allt blir.
jag vill slåss mot tiden.
han tog mitt hopp.
och han tänker inte ge tillbaka det.
han är mitt kött och blod.
hon tog mig med storm.
mina fingrar trevar efter något jag inte längre kan få.
det var så bra dom där åren.
Nu är det över.
för allt tar slut och jag är inte vad jag vill.
rädslan för människor är tillbaka.
jag vågar inte gå ut.
jag finns till mer än vad jag vet.
livet har gett mig mycket.
min uppväxt har format mig.
ni vet inte vad jag har gått igenom.
jag vet inte vad jag kommer gå igenom.
jag är äldre än min ålder säger att jag ska vara.
jag är inte så gammal som min ålder säger att jag ska vara.
ni ser mig på fel vis.
jag vågar inte berätta hur ni ska se mig.
om jag säger något spottar ni mig i ansiktet.
ryggen vänder ni mot mig.
människorna i världen spelar ett spel.
de har en roll.
jag vill inte vara en del av det spelet.
jag vill skrika ut att dom gör det fel.
jag gör det fel.
som jag jag trodde på dig.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

- 15 Januari 2011 -

Jag är inte den ni vill att jag ska vara, jag beter mig inte som ni vill att jag ska göra.
Jag är inte den som passar in.
Jag är inte den flickan ni önskar jag var.
En av de största drömmarna jag har haft hela mitt liv är att kunna få ta av min tröjan på sommaren utan att folk tittar.
Så jag är inte vad ni förväntar er.

Jag önskar att jag kunde få äta utan att vilja spy.
Jag önskar att jag kunde få sova lätt och rätt.
Jag önskar att jag vågade gå ut utan ångest.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Eller till er som inte bryr er om att orden gör ont och förstör en människas humör, dag, vecka, månad, kanske liv.
Till alla er som tycker det är kul att trycka ner och trakassera en människa pga denna persons utseende, sexuella läggning, eller vad som helst.
Till alla er som känner er starkare och bättre av att förstöra och mobba någon.
Till alla er som själva blir mobbare, har blivit mobbade och nu mobbar någon annan.

Idag efter jag varit på två möten och träffat min flickvän tog jag bussen hem.
Då jag skulle kliva av bussen såg jag att två tjejer i min ålder satt vid dörren där man går ut.
När jag hade ställt mig upp och börjat gå så tittade dom på mig och började viska till varandra.
När jag går förbi dom och kliver a bussen halvt skriker dom "JÄVLA ÄCKELTRANSA!!" och börjar fnittra.
Ni två tjejer, jag skulle ha sagt till er om det inte var för faktumet att jag redan klivit ut ur bussen innan jag hann reagera.
Jag hoppas någon på bussen hade vett nog att säga något, för som ni uppför er är inte acceptabelt.

Att kalla en person för elaka saker pga religion, sexualitet, genus, utseende och allt vad som kan kommas att tänka på.
Det är uselt, det är lågt och oförlåtligt. Det sårar en person även om man inte tar åt sig. Ord sårar mer än de flesta vet.
Jag har sen jag var sex blivit mobbad på olika vis, men de vis som tagit hårdast är den verbala och psykiska mobbningen.
Blåmärken och sår läker, men orden finns alltid kvar. Det finns stunder jag minns och mår dåligt över saker som personer sa till mig då jag var 6-7 år.
Den fysiska mobbningen sitter inte kvar på samma vis längre, men alla ord sitter så djupt att jag aldrig kan glömma dom.
När man kränker en människa så sårar man den människan för livet, man ger ett märke som alltid på något vis finns kvar.
Att dessutom kränka någon pga något den inte kan ändra eller vill ändra, något som hör till själva personens individuella personlighet, det är så lågt så jag har inga ord för det.

Alla gånger folk har mobbat mig för mina kläder eller ett intresse jag har, det spelar inte lika stor roll.
De gånger någon kränker mig, min personlighet, mig som individ, det sårar djupt trots att jag inte vill eller försöker skaka av mig orden.

Det finns så många ungdomar som begår själmord pga ord som personer har sagt.
Det finns så många gånger som mobbning och kränkning pågår men ingen gör något åt det.
Folk kan stå och titta på medans en person blir trakasserad och så psykiskt mobbad att det ger permanenta skador, och ingen gör något.
Jag är så förbannat less nu, jag är arg, förbannad är jag.
Det alla säger till mig det sårar och fastnar även om jag inte tänker på att det gör det, men jag har klarat mig i så många år och kan ta det.
Men alla är inte som jag, alla kan inte ta all skit, alla kan inte skaka av sig ord och handlingar som folk gör.
Jag är inte arg och less på att själ bli mobbad eller nertryckt. Jag är arg på alla som trycker ner andra.
Jag är arg för att dom känner behovet att såra en annan människa för att vara coola eller känna sig mäktigare.
Arg för att dom kanske blivit mobbade och känner behovet att mobba någon annan för att må bättre.
Arg för att folk inte tänker på hur mycket små ord kan såra och skada. Ett ord kan vara droppen som får bägaren att rinna över.
Ett ord kan vara slutet för den där personen som alltid funnits där i bakrunden i skolan, på stan, i grannskapet.
Då kanske många tänker att dom inte bryr sig, för dom känner inte den personen, dom kommer inte bli ledsen om "ingen" försvinner.
Men den där personen har en familj, släkt, vänner, någon som älskar den, någon som kommer gråta tills den inte längre kan få luft.
Någon som kommer sörja, sakna och känna tomhet resten av livet.
Tänk längre än näsan räcker nästa gång ni säger ett ord, det är svårt att alltid tänka sig för, det vet jag.
Jag är själv impulsiv och kan inte hantera mina impulser pga grov adhd, det gör att jag ibland sårar de jag älskar.
Men aldrig i livet, aldrig någonsin skulle jag mobba någon, aldrig skulle jag kunna trycka ner en människa och skratta åt det.
De gånger jag sårar de som är mig närmast ber jag alltid om ursäkt, och de vet att det inte är 'jag' som säger det och att jag inte menar det.
Men jag beter mig som en idiot ibland, och de som finns i mitt liv är bäst för att dom klarar av mig och min adhd.
(Tack till er, tusen, miljoner tack, ni är ovärdeliga och jag älskar er. Förlåt för alla gånger jag varit korkad, och för de gånger jag kommer vara det igen. Ni är bäst. Tack igen.)
Det är omoget att trycka ner någon annan, det är omoget att bete sig som man har all rätt att göra det. Att bete sig som man är bättre än alla andra.
12 åringar som säger saker är en sak, tjejer som är i min ålder, som är ca 20 borde veta bättre.
Jag vet att dom är i min ålder pga jag vet vilken skola de gått på osv.

Så förbannat less nu, så förbannat arg.
Arg för att mänskligheten är så brutal, så aggresiv och så sadistisk.
Skärp er människor! Tänk innan ni agerar!
Framförallt
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.


(Kan ge min högerhand på att ni inte vill att någon ska trycka er ner på de vis ni trycker ner andra.)