Eller till er som inte bryr er om att orden gör ont och förstör en människas humör, dag, vecka, månad, kanske liv.
Till alla er som tycker det är kul att trycka ner och trakassera en människa pga denna persons utseende, sexuella läggning, eller vad som helst.
Till alla er som känner er starkare och bättre av att förstöra och mobba någon.
Till alla er som själva blir mobbare, har blivit mobbade och nu mobbar någon annan.

Idag efter jag varit på två möten och träffat min flickvän tog jag bussen hem.
Då jag skulle kliva av bussen såg jag att två tjejer i min ålder satt vid dörren där man går ut.
När jag hade ställt mig upp och börjat gå så tittade dom på mig och började viska till varandra.
När jag går förbi dom och kliver a bussen halvt skriker dom "JÄVLA ÄCKELTRANSA!!" och börjar fnittra.
Ni två tjejer, jag skulle ha sagt till er om det inte var för faktumet att jag redan klivit ut ur bussen innan jag hann reagera.
Jag hoppas någon på bussen hade vett nog att säga något, för som ni uppför er är inte acceptabelt.

Att kalla en person för elaka saker pga religion, sexualitet, genus, utseende och allt vad som kan kommas att tänka på.
Det är uselt, det är lågt och oförlåtligt. Det sårar en person även om man inte tar åt sig. Ord sårar mer än de flesta vet.
Jag har sen jag var sex blivit mobbad på olika vis, men de vis som tagit hårdast är den verbala och psykiska mobbningen.
Blåmärken och sår läker, men orden finns alltid kvar. Det finns stunder jag minns och mår dåligt över saker som personer sa till mig då jag var 6-7 år.
Den fysiska mobbningen sitter inte kvar på samma vis längre, men alla ord sitter så djupt att jag aldrig kan glömma dom.
När man kränker en människa så sårar man den människan för livet, man ger ett märke som alltid på något vis finns kvar.
Att dessutom kränka någon pga något den inte kan ändra eller vill ändra, något som hör till själva personens individuella personlighet, det är så lågt så jag har inga ord för det.

Alla gånger folk har mobbat mig för mina kläder eller ett intresse jag har, det spelar inte lika stor roll.
De gånger någon kränker mig, min personlighet, mig som individ, det sårar djupt trots att jag inte vill eller försöker skaka av mig orden.

Det finns så många ungdomar som begår själmord pga ord som personer har sagt.
Det finns så många gånger som mobbning och kränkning pågår men ingen gör något åt det.
Folk kan stå och titta på medans en person blir trakasserad och så psykiskt mobbad att det ger permanenta skador, och ingen gör något.
Jag är så förbannat less nu, jag är arg, förbannad är jag.
Det alla säger till mig det sårar och fastnar även om jag inte tänker på att det gör det, men jag har klarat mig i så många år och kan ta det.
Men alla är inte som jag, alla kan inte ta all skit, alla kan inte skaka av sig ord och handlingar som folk gör.
Jag är inte arg och less på att själ bli mobbad eller nertryckt. Jag är arg på alla som trycker ner andra.
Jag är arg för att dom känner behovet att såra en annan människa för att vara coola eller känna sig mäktigare.
Arg för att dom kanske blivit mobbade och känner behovet att mobba någon annan för att må bättre.
Arg för att folk inte tänker på hur mycket små ord kan såra och skada. Ett ord kan vara droppen som får bägaren att rinna över.
Ett ord kan vara slutet för den där personen som alltid funnits där i bakrunden i skolan, på stan, i grannskapet.
Då kanske många tänker att dom inte bryr sig, för dom känner inte den personen, dom kommer inte bli ledsen om "ingen" försvinner.
Men den där personen har en familj, släkt, vänner, någon som älskar den, någon som kommer gråta tills den inte längre kan få luft.
Någon som kommer sörja, sakna och känna tomhet resten av livet.
Tänk längre än näsan räcker nästa gång ni säger ett ord, det är svårt att alltid tänka sig för, det vet jag.
Jag är själv impulsiv och kan inte hantera mina impulser pga grov adhd, det gör att jag ibland sårar de jag älskar.
Men aldrig i livet, aldrig någonsin skulle jag mobba någon, aldrig skulle jag kunna trycka ner en människa och skratta åt det.
De gånger jag sårar de som är mig närmast ber jag alltid om ursäkt, och de vet att det inte är 'jag' som säger det och att jag inte menar det.
Men jag beter mig som en idiot ibland, och de som finns i mitt liv är bäst för att dom klarar av mig och min adhd.
(Tack till er, tusen, miljoner tack, ni är ovärdeliga och jag älskar er. Förlåt för alla gånger jag varit korkad, och för de gånger jag kommer vara det igen. Ni är bäst. Tack igen.)
Det är omoget att trycka ner någon annan, det är omoget att bete sig som man har all rätt att göra det. Att bete sig som man är bättre än alla andra.
12 åringar som säger saker är en sak, tjejer som är i min ålder, som är ca 20 borde veta bättre.
Jag vet att dom är i min ålder pga jag vet vilken skola de gått på osv.

Så förbannat less nu, så förbannat arg.
Arg för att mänskligheten är så brutal, så aggresiv och så sadistisk.
Skärp er människor! Tänk innan ni agerar!
Framförallt
Behandla andra så som du själv vill bli behandlad.


(Kan ge min högerhand på att ni inte vill att någon ska trycka er ner på de vis ni trycker ner andra.)