BINDER

Äntligen hade jag råd att beställa min första riktiga binder.
Har velat ha en riktig binder sen jag var 16 år.
Nu slipper jag äntligen alla mina hemmagjorda saker! :D
Längtar som en galning tills den kommer hit!!!!! :D




Lite natt bara.

Jag gjorde nyss ett val som kanske inte är det smartaste.
Klockan är kvart i tre på natten och jag satte nyss på mig min hemmagjorda binder.
Jag klarade inte av att se min bröstkorg och allt kändes bara jobbigt när jag såg min kropp.
Så trots jag har jätteont i min ena armhåla och bindern inte gör det bättre så tog jag ändå på mig den.
Så här sitter jag i min säng, fullt påklädd med binder och packer, fixade håret och tog på mig läderarmband.
Ångesten över kroppen gör inte vardagslivet så lätt ibland.
Oftast är det lättast när jag är med flickvännen och min bror Simon.
Dom kallar mig alltid Alexander/Alex och han, då känns allt mycket lättare även om jag hatar min kropp.

Jag mår lite bra i alla fall.. Jag var på möte på skolan och fick veta att jag ska få plugga hemma.
Anledningen till detta är för att jag har ju skadat mitt knä och har svårt att gå mycket för jag får jätteont.
Så pass ont så det är helt olidligt och många gånger kan jag inte somna pga smärtan i knät.
Men nu när jag ska få plugga hemma så känns allt mycket lättare.
Jag klarar bättre av saker när jag får välja själv när jag ska göra det och hur mycket jag ska göra just då.
Så lite bra känns det i alla fall!

Men i alla fall, här sitter jag fullt påklädd och lyssnar på musik,
ska väl snart gå och lägga mig, men ville bara känna mig lite bättre över kroppen.
Sen är jag världens fanboy för en kille jag följer på instagram som är typ min förebild, han följde mig nyss.
Och jag trodde jag skulle smälla av! såå lite bra är saker iaf! :D


Framsteg

Min mammas framsteg är så stora att jag skriker snart av lycka!
I torsdags kalla hon mig för Alex och Alexander i telefonen när hon prata med min flickvän.

Och nu sa hon "Godnatt Alexander, Jag älskar dig"
jag tror jag drömmer ibland!
Hon kallar mig fortfarande vid mitt födelsenamn för det mesta, men hon gör framsteg så jag vet inte vad jag ska ta mig till!

...

Det är en så värdelös känsla att känna som man gör när man är transperson.
Alla som är födda i rätt kropp kan ogilla sin kropp pga vikt, och andra saker.

Själv sitter jag här och när jag ser på min kropp så ser jag inget som tillhör mig.
Det är som en dräkt som jag aldrig kan klä av mig.
Jag kan inte träna, gå ner i vikt, och så vidare för att känna mig nöjd med mig själv och min kropp.
Jag är avundsjuk på tjejer som är tjejer, som är födda i rätt kropp.
Och jag önskar ibland att jag faktiskt var en tjej, istället bara för att vara född i en tjejs kropp.
Jag är avundsjuk på andra killar i min ålder som har mörk röst, skägg, och ser ut att vara 20 inte 13.
Jag sitter här och ser ut som en 13årig pojke men fyller 20 om mindre än två månader.
Jag vill kunna känna mig rätt, och inte känna mig som en fånge.

Hej världen där ute!

Mitt namn är Alexander.
För att förklara lite så kan vi väl börja med att säga att jag föddes som tjej.
Trots faktumet att jag biologiskt är kvinna så är jag inte det psykiskt, jag är en kille.
Jag är alltså transsexuell, transgender, eller vad ni vill kalla det, jag är ftm - female to male,
I den här bloggen kommer jag dela med mig om min vardag men även andra saker såsom;
Tankar om ftm, problem med att vara ftm, dela med mig om hur det är att vara jag.

Nyare inlägg